Den här låten sjöng mamma för mig när jag var liten. Direkt när jag såg den så kom jag ihåg Mammas tonläge och röst. Hennes mammalukt. Det mysigaste jag visste när jag var liten var att lukta på Mammas kudde direkt när hon hade stigit upp på morgonen. Och den här sången. Hon alternerade mellan denna sång och Kalle Kalle Kobra Med Sin Gulle Gulle Gadd. Hmm. nu förstår ni varför jag är som jag är. Dock känns barndomstrauma som ett lite FÖR starkt ord.
I indialand bak Himalayas rand Där händer det konstiga saker ibland.
Där bodde en trollkarl, han trollade så att 8 blev 19 och 19 blev 2.
Han trolleritrollade också så att ett nötskal stack ut som en ståtlig fregatt
Så stjärnorna regnade ner som guldsand och månen föll som en citron i hans hand.
Men Kejsarn av Kina han sa: "Jag slår vadatt ingen förvandlar sig till lemonad."
"Haha!" ropte trollkarln "Se då på min kraft"och simsalabim blev han till ett glas saft.
Men solen sken het över risfält och älv och trollkarln blev törstig och drack upp sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar